Svartsjuka
24 April 2011 - 14:17
Det är fan inte ofta jag skriver här. Kanske för att jag har ett djävla bra förhållande med en djävla bra flicka, som jag absolut inte behöver dölja något för. Är det något jag vill prata om så pratar vi om det.
Men det här ämnet jag nu kommer ta upp är så djävla uttjatat. Och utnött. Och onödigt. För jag vet att det inte är så.
Hon skrev en liten tanke på eldsjäl. Där hon skrev:
"Folk borde vara mer som Zacharias, eller Viktor min Viktor. Typiskt bra människor. "
Det är väl fint. Hon hade precis dedikerat hela tanken till Zache, praktiskt taget. Och hon nämner alltid Zache.
Och han har hennes bästa vän där. Men det jag tänkte på när jag läste det där, var att jag kom i andrahand. Zache är bättre än mig.
Kan väl visserligen vara för att hon varit hela kvällen med honom. Men fan, den där obehagliga svartsjukan dyker upp ändå. Jag blir sån när jag saknar någon, som jag inte får vara med regelbundet..
Hon sade det i Spanien också, nu när jag tänker på det. När jag var närvarande. "Zache du är typ den perfekta mannen".
Och sen kom hon på "Juste Viktor är här" och pussar på mig.
Att jag inte ska vara svartsjuk på den pojken.
Kanske läser hon det här. Men antagligen inte än på ett tag.
Knappt 70 dagar kvar. Jag tror jag älskar henne.
It's complicated
16 Januari 2011 - 17:53
Förhållandesättet "It's complicated" på facebook. Är det löjligt?
För jag funderar verkligen på att sätta den statusen på FB. För det betyder ju på någotvis att jag är känslomässigt upptagen, men fortfarande singel. Eller? Det är ju typ så det känns.
Jag vill liksom reservera mig. Men ändå inte än.
Kan det bara inte bli juli typ, nununu?
Är det kärlek?
22 Septmber 2010 - 00:55
En skitfin tjej som är i Spanien i drygt 9 månader till.
Skitrar. Ska komma hit i Januari. Och jag ser verkligen fram emot det.
Är det kärlek? Jag vet verkligen inte. Vore djävligt osmidigt om det var så. Skärp dig Viktor!
Förtryck och inga fria åsikter
31 Juli 2010 - 21:45
Jag har varit med i eldsjäl i ett år nu. Nej, närmare två år faktiskt.
Det har länge varit ett fint ställe. Med kärlek, fina tankar, tolerans och åsiktsfrihet. Jag har alltid kunnat skriva om mina problem, mina teorier och andra tankar på bloggen där, och folk har alltid bekräftat det, och varit snälla.
Men nu på sistone så har det varit annorlunda. Så fort jag skriver något som är på något vis förknippat med feminism. Något som ens går att TOLKA till feminism. Eller snarare saknaden av den. Så började det med att en person reagerade aggressivt. Sen kom hennes kompis och höll med. Och nu när diskussionen är över kommer en till och käftar emot.
Inte nog med det så har det varit vid flera tillfällen då jag yttrat mig, och bara velat väl. Gett den kärleken och omtanken som jag först attraherades av med eldsjäl.
Och de misstolkar. De känner sig kränkta av min omtanke. OCH DE GÅR FLERA MOT EN!
Det värsta är hur de säger att "Min åsikter BEHÖVER inte förklaras. Bara att du ber mig förklara att jag tycker som jag gör är en kränkning" Och sen återigen att de är nu 3 stycken som säger åt mig hur jag ska tycka och tänka.
Jag trodde att eldsjäl var fritt. Man fick tycka vad man ville.
Men det visar sig att man får bara tycka vad man vill, så länge det är jämställt, ekologiskt och hippie.
Jag menar, jag är all för det jämställda samhället. Men jag vill kunna säga vad jag vill. Utan att få mansgrisstämpelt i pannan. En del könssegregering är faktiskt bra. Det behövs.
Vet ni varför?
Ah, jag kanske ska berätta det.
HEJ KVINNOR OCH MÄN ÄR OLIKA!
Inte bara bröst, fitta, kuk, skägg och muskler. Det är testosteron, östrogen. VI BETER OSS OCH FUNGERAR OLIKA!
Vi har olika förutsättningar och mål i livet. SÅ VARFÖR BEHANDLA OSS EXAKT LIKA!
Vad är det för kul med ett samhälle där alla är gråa, exakt likadana, alla har exakt samma förutsättningar.
Inget. Ingen utmaning. Ingenting. Det kommer vara grått. Inte svart, inte vitt. Inget mellanting. bara äckligt.
ni förstår, hade jag sagt det här på eldsjäl, hade de med största sannorlikt bannat mig från sidan.
Så mycket för den åsiktsfriheten.
/ Viktor
Tystnad
30 Maj 2010 - 00:35
Vi har inte hörts av ordentligt på 5 dagar nu.
Hon har petat på mig lite på msn. Inga sms. Samtal. Inget.
Sist vi pratade på så verkade hon lite irriterad över att jag skrev till henne på msn.
Ingen kontakt alls nu sen igår morse.
Det känns sådär. Jag tror det är för att hon slutar skolan om 2 veckor. Mycket att göra.
Vet inte.
/ Viktor
"Vill inte krångla till det"
23 Maj 2010 - 09:40
Hennes ord löd:
"Jag har tänkt lite. Och jag vill inte krångla till det. Så jag vill att vi fortsätter som vi gjort. Om det är okay med dig..?"
Så med andra ord fortsätter spänningen. Kanske kan det här lösa sig till slut? Vem vet. Stay tuned for more episodes of Viktor's Love Life!
Radio Silence
Dagen
23 Maj 2010 - 00:04
Det har känts som att jag varit av kroken. Tittat på andra tjejer. Funderat på vem jag ska träffa näst. Men hela tiden har jag kommit och tänka på dig. Och min hjärna bara "Gwooouuhhnng.." och sen är jag out of reach i ett par minuter.
Du ville ta ett par dagar att bestämma dig. För vad? För hur du vill ha det? Du ville fortsätta ha det som vi haft det. Du ville fortsätta ha sex med mig. Du ville inte ha ett förhållande för att du inte var kär. Men trots det så vill du ha det som vi haft det. D.v.s. som om vi vore i ett förhållande. Det enda som skulle vara skillnaden skulle vara att du inte låg med någon annan..
Du ville fortsätta vara min vän. Och ha det som vi har det. Fan?
Spontant tänker jag lite. Vi kan väl säga ett öppet förhållande? Och så får du bli kär i mig efterhand.. Fast nej.
Also. Jag tror att mitt problem är mycket vetenskapligt att jag har en dålig feromon-produktion. Hormonet som gör folk kära. Jag kan få ligg, jag kan få ragg. Men ingen blir kär i mig. Ever. Inte ens du.
Det har varit en riktigt dålig dag idag. Bara att jag vaknade med den hemska känslan i magen, av att allt var förstört.
*suckar mycket djupt*
Samtal
21 Maj 2010 - 23:53
Sådär. Nu är det dags att skriva av sig igen. Jag är förkrossad. Heartbroken. Vill gråta. Skrika och dö på en gång sådär. Vad har hänt kan man fråga? Jo, jag ringde S. Hon var glad att jag ringde. Vi hade trevligt. Sen började hon fråga om kärlek. Om oss. Jag började kallsvettas direkt. Jag är kär i henne. Kanske inte kär på det sättet som hon definierar kär. Men på god väg. Hon var lite om och men, men hon är inte kär i mig. Hon frågade lite hur jag vill ha det. Jag sade att jag inte visste. Jag vet faktiskt inte. En stor del av mig vill så djävla gärna ha henne för mig själv. Men jag inser att det fungerar inte om hon inte är kär i mig. Hon sade att hon inte vill vara tillsammans med mig. Av just den anledningen att hon inte var kär i mig. Jag funderar förstås. "Kommer du bli det?" Hon visste inte. Hon ville ha 2 dagar för sig själv. Utan att vi hörs alls. För att tänka. Jag är 98% säker på att hon kommer med nyheterna "Jag vill inte vara med dig. Kommer aldrig vilja. Vi måste sluta umgås såhär" But still. Det är en 2% chans att hon likt en film inser hur mycket hon saknar mig när hon inte hör från mig. Och ändrar sig. Eller bestämmer sig för att "pröva" Men det skulle också vara fel. Det måste ju vara genuint på ngt vis. Skulle inte fungera om jag var på en sån helt annan känsolmässig nivå som henne. Jag försökte konstant solla ut vad hon egentligen ville. Det lät på henne som att hon vill vara ihop med mig. Hon vill ha det som vi har det. Ha sex, pussas, fåna oss, hålla hand och gå på bio och allt det där. Men hon var inte kär. Hon "tycker så fantastiskt djävla mycket om mig". Men ingen kärlek. Betyder inget förhållande. Jag känner fortfarande på mig att det här kommer sluta med att hon kommer må dåligt för att jag är ledsen. För jag vill gråta. Jag har inte känt såhär starkt för ngn... någonsin? Jag vet inte. Det kommer sluta med att jag säger "Nej Saga. Vi kan inte ha det så här. Jag kan inte umgås med dig mer.". Sen kommer jag vara ensam ett par veckor. Kanske månader. Tills jag träffar någon ny. Då kanske jag kommer kunna ta upp vänskapen med henne igen. Men inte på det sättet som hon vill ha det. Hon vill fortsätta ha det som hon har det nu. Hon vill äta av kakan, men ha den kvar samtidigt. Precis som Kalle & Nea. En del av mig känner som de. Jag är Nea. Jag är kär i Saga. Saga är inte kär i mig. Men gillar mig. Vill vara med mig som om vi var tillsammans. Precis som kalle ville med Nea. Jag vet fortfarande inte vad jag vill. Tänkte att jag kanske genom att skriva allt skulle komma på det. Men det enda jag kommer på, är att ta bort min relationship status på FB. Tankar på att ta bort Saga både på msn, facebook och eldsjäl. Att bara bryta kontakten helt. Ge henne sin tid att tänka. Känna efter. När jag blir förkrossad såhär vill jag bryta loss det som gör ont. Jag vill inte se att hon skriver på FB. Jag vill inte se hennes namn. Jag vill inte tänka på henne alls. Jag vill ha henne ur mitt liv. Samtidigt som jag så gärna vill vara med henne. Jag tror jag vet. Mitt hjärta säger "Go for it". Jag vill vara med dig Saga. Vill att du ska vara min. "Exklusiv". Men mitt huvud säger emot. Vi är på olika stadier i livet. Hon bor långt bort. Hon är inte lik mig egentligen... Bara att jag inte hittar fler anledning skrämmer mig. Jag vill vara med henne. Jag är nog helt enkelt rädd att säga det. För säger jag en sån sak så vet jag att hon kommer säga motsatsen. "Jag gillar dig jättemycket. Men jag är inte kär. Kommer aldrig bli. San kärlek san förhållande". Hon pratade mycket om hur hon känner kärlek. Och jag blev skeptisk. Skillnaden mellan kärlek och förälskelse. Jag kan mycket väl bara vara förälskad. Men jag vet inte alls. Ändå så vet jag inte. Vill jag ha ett förhållande med Saga. Vad hade det gett mig? Vi var rätt överrens om att vi har varit ihop. Men inte exklusivt. Hon kan ligga med vem hon vill.. Det som egentligen skrämmer mig. Det sade jag till henne. Hon sade så djävla mycket bra. Så mycket lovande saker. HON VILL VARA MED MIG. Men inte exklusivt. För varje ny del av det ändå rätt smala samtalsämnet vi hade så byggdes det upp. Det lät lovande. Jag satt och funderade på vad jag skulle säga för att få henne att falla över i min korg. Och sen blockerades det med ett (ändå rätt tveksamt) "Jag vill inte vara tillsammans" eller "Jag är inte kär". Och det lät verkligen tveksamt. Hon stärkte varje mening med "Jag vet inte" och "Jag brukar vara mer förbered så här. Men jag vet inte". Det här är exakt det som det handlade om sist. Hon har mig på sin "hook". Hon säger aldrig absolut nej. Utan bara velar. VIlket håller mig kvar. I hopp om att det ska bli som jag vill. Förut så lossnade jag lite. Sen så vevade hon in mig igen. De säger så mycket vettigt i How I met your mother ibland. Jag har bestämt mig såhär. Jag har stängt av Facebook och Msn. Ska inte logga in där, eller eldsjäl, på ett par dagar. På så vis kommer jag slippa henne. JAG VILL INTE VETA AV HENNE. Slippa henne ett tag. Jag kommer inte tänka på oss. Vad jag vill. Fastän hon sade det. Jag kommer vilja försöka glömma lite. Bara inte tänka på det här samtalet. Jag måste komma ihåg att hon gillar mig. Fast att hon inte är kär i mig gör så ont. Känns som att jag gör fel. Jag måste sluta nu. Känner att jag går runt i cirklar med mina egna ord. Jag hatar att vara kär. Så låt mig avsluta med ett simpelt, mycket beskrivande ord. Helvete...
Är att hon hittar ngn ny. En annan pojke att bli kär i. Så att jag bara slängs ut med soporna. Det är det jag verkligen är rädd för. Hålla på som vi gör kan vi göra i all evighet. Men förr eller senare så kommer hon träffa ngn som är bättre än mig. Och hellre vara med honom. Det gör ont bara att tänka på. Skitont.
Oroligt hav
6 Maj 2010 - 23:10
Om vi säger att mitt hjärta, min andning och min mage är som ett oroligt hav när jag är kär.
Så finns det ingenting, som kan beskriva hur lungt allt kändes, och hur bra och soligt det blev, när jag fick prata med S. Även ifall det bara var i 2-3 minuter. Fick säga Hej. Sade "Saknar dig". Hon sade detsamma, och att hon längtade till onsdag.
Vi lade på, fortfarande ett oroligt hav. Men det känns liksom iaf soligt.
/ vktr
Den där kärleken
4 Maj 2010 - 22:27
Sånt djävla behov jag har fått att få skriva av mig lately. Det här är fan löjligt som fan.
Jag sitter och är HELT SÄKER på att hon blir irriterad för varje sms jag skriver. Hon svarar inte på smsen, hon skriver sällan ngra smileys.
Jag känner mig jobbig. Det känns liksom som att när jag skickar ett sms så är det först "åh, han skickar sms. :)" sen blir det för varje sms jag skickar till, även om det är om en viktig fråga, eller ett svar på hennes sms, så blir det mer och mer "kan han inte sluta?". Och sen slutar hon svara. Jag fortsätter ju skicka ibland, när jag har ngt jag tycker är viktigt. I hopp om att få svar. Hopplöst.
Jag fick för mig i morse att jag inte skulle smsa henne. Men vad gör jag? Klart jag smsar henne. FLERA GÅNGER! VAD ÄR FEL MED MIG?!!?
Imorgon ska jag se till att inte logga in på msn. Jag ska inte smsa henne. Jag måste vara tyst ett tag. Har lite i tanken dels att det ska ge henne lite andutrymme, om hon vill ha det. Och samtidigt att hon för en gångs skull ska skicka ett sms, för jag vet ju inte vad hon vill.
Och så har jag i tanken att om hon inte hör av mig, så blir hon nipprig och inser "Shit jag måste få höra av honom jag gillar ju honom så mycket jag blir tokig"
Titta vänner, så här blir jag när jag är kär. Jag stalkar inte mina offer. Jag lyckas inte. Jag går omkring och planerar varenda litet ord och handling i minsta detalj. Med förutsättningen att allt är värdelöst och att det kommer skita sig i slutändan. För så har det alltid gjort, så kommer det alltid förbli.
Jag bokade biljett till henne ikväll iaf. Hon ville att jag skulle komma en dag tidigare. Jag tror fortfarande att jag är jobbig. Och att allt kommer bli skit. Jag har redan upplevt en Deja Vú-händelse med henne, tänk om det sker igen. Att när jag kommer, tror allt är bra och vill kyssa henne. Så nej.
Jag är bäst på att skrämma bort tjejer tror jag. Det är liksom lite min superkraft det med.
Väldigt skönt att ha den här bloggen som ingen läser. Liksom istället för att ha en dagbok. Så djävla extravagant. Jag vet inte ens vad det betyder, men jag gillar det. Extravagant.
Over and out.
/Vktr
